Sitter och tittar på bilder från sommaren och jag blir påmind om hur mycket min familj betyder för mig. Min mamma och pappa, mina syskon..deras barn! Hela jag fylls med en sån kärlek och tacksamhet till livet.
Nu är det snart jul och vi närmar oss med stormsteg, men mina tankar är inte riktigt på alla klappar som vi ska få, inte heller på godiset som vi ska äta...utan på min pojke Emanuel som inte får fira jul med oss. Jag vet att han har det bättre än oss för att han får vara med vår Fader i himlen, men jag saknar honom ändå och runt julen när man samlas som familjer är det alltid en som fattas...
Jag har lärt mig mycket av tiden som varit och det är att jag är väldigt TACKSAM till livet och jag vill verkligen ta vara på det efter som det är så skört.
På bilden är det Rubina och mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar